Landsbygdsutveckling

För små orter som Vissefjärda, vi är ca 600 invånare, är det mycket viktigt med verksamheter som kan bidra till ökad livskvalitet. En av de viktigaste parametrarna för ökad livskvalitet är att skapa mötesplatser. Vi hade det redan tidigare bra i Vissefjärda med en ordentlig ICA-butik, frisérsalonger, blomsterhandel, järnhandel, pizzeria, bensinstation och andra företag som många gånger saknas på andra småorter. Därtill har vi sedan tidigare ett aktivt föreningsliv i bygden. Men gymmet , med ett dagligt besöksantal på 30-50 personer - året runt, innebär helt klart ett viktigt tillskott av mänskliga möten.

Även om det är en liten ort så känner vi inte alla till varandra. Särskilt viktigt kan därför gymmet vara för de nyinflyttade i bygden. Redan under renoveringen av lokalerna skedde nya möten mellan engagerade människor. Och när vi nu är över 200 personer som tränar på gymmet, vilket motsvarar ca 30% av ortens befolkning, sker en massa möten som aldrig annars skulle uppstått. Det känns extra trevligt när tillfälliga arbetare på orten eller släktingar och vänner kommer på besök och tränar här, något som verkligen berikar oss fastboende.

Inom beteendevetenskapen brukar man tala om att de man träffar och ser ofta, känner man sig trygg med och får lättare att samarbeta med. Den form av samhörighet som ett gym kan skapa är alltså en viktig resurs att ta hänsyn till för att hålla samman en bygd.

Med gymmet har vi engagerat ett fyrtiotal personer i renoveringen av lokalerna. Ett stort ideellt engagemang var ett måste för att förverkliga renoveringen av lokalerna. Föreningeshuset betalade för materialet till renoveringen men utan de ideella insatserna, som låg i storleksordningen 200.000-400.000 kronor, hade gymmet aldrig funnits. För inköp av träningsutrustningen var samhällsföreningen tvungen att ta ett lån. Och just det faktum att vi inte kunde få några offentliga medel till projektet, svetsade samman gänget ännu mer och gjorde oss ännu mer beslutna om att vi skulle klara av att starta ett gym. Denna typ av beslutsamhet är förmodligen räddningen för väldigt många av alla landsbygdsprojekt i landet. Visst hade vi kunnat söka EU-medel. Men då hade vi fått vänta ett helt år - vi hade tid och engagemang just nu. Hade vi varit en idrottsförening kunde kanske vissa bidrag fås från riksidrottsförbundet men nu var vi en samhällsförening och som sådan inte bidragsberättigad till någon synlig instans.